Ätandets Vara eller icke Vara

Allt vi består av; den vänstra lilltån, ögonfransen, hjärtat, varet i den lilla finnen på kinden är uppbyggt av något vi stoppat i oss genom munnen, något som vi ätit. Det är lustigt det där med hur man förhåller sig till mat.

Vissa bantar och äter inte saker med mycket fett. Andra håller sig till lågkolhydratsdieter som kan innehålla mycket fett som grädde, fläsk och ost men där pasta, fruktyoghurt och rostmackor ses strängt förbjudet och som det är dödsdom på att äta. Vissa äter inte alls och då kallas det för anorexi. Ibland finns det sådana som har en oemotståndlig längtan till mat, hetsäter och kräks, då kallas det för bullemi. Obotligt sugen på t.ex. choklad kan man vara och ibland är det relaterat till PMS eller tristress.
Vissa skåpäter när dom har tråkigt, en kaka, korv eller ostskiva slinker ner så lätt. Vatten kan man dricka mycket av men om man dricker för mycket kan levern skadas, vatten kan man dricka när som helst likaså mjölk och i viss mån kaffe. Alkohol får men dricka på helger och vid middagar men inte för mycket, inte så att man blir berusad. Chips är nästan aldrig ok men popcorn är ett måste när man är på bio.

Jag funderar på om det finns någon som har ett sunt förhållningssätt till mat. Någon som inte tänker på mat för mycket eller för lite. Är det för att mat är så starkt förknippat med njutning som mat kan ses som något fult, att njuta för mycket ses väl som fult av de flesta nordbor? Jag tycker att det är konstigt att något så njutningsfullt och vackert som mat kan ses som fult att njuta av, är det inte som konst eller vackra toner?