Jag vill ha en hummer. Ingen töntig, stor och ful bil som drar hur mycket soppa som helst utan en sprattlande och purfärs hummer som jag skulle koka upp en stor bamsekastrull med vatten till och lägga i galet mycket dill och salt. Jag skulle koka den och kyla den. Sen så skulle jag skala den, behålla klorna hela och hacka resten. Jag skulle äta upp den i den underbaraste av alla underbara hummerrätter. Jag kommer dock inte på den. Kanske risotto med tryffel. Haha, sjukt att jag är sjukt sugen på hummer med tryffel. Eller risoni.
Om någon skulle komma och ge mig en hummer nu så skulle jag utan tvekan kyssa denne persons fötter! Jag är hungrig och vill ha mat men det finns ju inget som kan mäta sig med hummer. Inget som är lika gott som man kan äta istället. Oavsett vad jag äter ikväll så kommer jag att bli besviken.
Kanske blir det hummer till pappsen på söndag eller varför inte gratinerade havskräftor? Fasiken så gott, oshoshosh som Magnus Uggla brukar säga.
2 kommentarer:
Nog för att mina fötter är kyssbara, men varför där; mkt hellre en mitt på mun. Då kan det vara värt att ge sig ut med tinorna inför en dylik framtidsutsikt!
vilken passion=) underbart!
Skicka en kommentar