Att blogga utan bilder

Att blogga utan bilder är som att äta carbonara utan nymald svartpeppar. Det blir tråkigt och inte fullt ut lika härligt som det bör vara. Min kameraladdare och USB-kabel försvann någonstans mellan Gällivare och Borås/Seglora.

Att berätta för er om min jättegoda macka med bröd fullt av frön och fylld med chevre, honung, valnötter och torkade fikon, det blir inte lika bra. Att förklara för er att solen sken och jag drack en latte med perfekt skum till på en bakgata i Borås och att jag satt på trämöblerna utanför LOKAL får inte samma innebörd utan den där lilla bilden. Eller? 

Vissa målar med ord och andra med penslar. Jag målar helst med ingredienser och min tavla ligger på en tallrik och som ram har den ett tillfälle och förhoppningsvis ett sällskap. Igår målade jag där tillfället var lunch och jag och mormor hade åkt och handlat mat. Mormor var sällskapet och jag målade helstekt makrill med småpotatisar som tyvärr inte var färska men dock kokta på det perfekta sättet med skal och jätte mycket salt, en kall sardellsås och knaprig sallad. När jag och mormor hade ätit färdigt fanns det några potatisar kvar och trots att vi var stånkmätta på både bredden och längden åt vi dom sista små potatisarna med nyporna och en klick extrasaltat bregott på toppen.

Snart kommer vi till årets höjdpunkt. Min julafton. Den bästa tiden på hela året. Då, snart, färskpotatisen. Den alldeles splitternya och superfärska lilla vackra och jorddoftande knölen. Att få koka upp den med kallt vatten och mycket salt, dra den från plattan och låta den tillagas långsamt och ömt. Att få äta den perfekt kokt med gott smör och bra salt är för mig det bästabästa som finns! Det är min MonaLisa!

Väl i Eksjö

Eksjö där Minnas café ligger låg väldigt långt borta. Jag och Hanna vi åkte och åkte och efter en lång stund var vi framme och kunde parkera min lilla bil. Eksjö var fint och gulligt med trähus både gata upp och ner. Medan vi väntade på min vän smet vi in i ett antikvariat och jag frågade som vanligt efter hyllan med kokböcker. Och där var den och jag blev kär - den kommer göra sig perfekt i min kokbokssamling.

Dinéerna med Gala - Salvador Dalis kokbok i guld och fylld med bilder och målningar!

Efter besöket på antikvariatet var vi på Minnalainens Café. Det var litet och mysigt och tjejerna kommer att få det jätte fint! Jag ser med spänning fram mot invigningsfesten. Lycka till med allt fina tjejerna!

En Vän, en Resa, ett Café

Jag har en vän, hon är nog min äldsta. Hon är rar, gift och en hejare på att pilla med saker. Jag ska till henne nu snart. Om fem minuter åker jag.

Min vän hon har köpt ett Café. Och jag är lite orolig. Café är ingen bra grej och man tröttnar på Café. Jag har också haft Cafe och det är inte lika roligt i verkligheten som i tanken. När jag hade "mitt" Café visste jag inte hur man skulle göra eller vad som krävdes. Det var svårt och jag lyckades inte. På det viset lärde jag mig av mina misstag och nu ska jag berätta om dom för henne. Efter "mitt" café har jag spanat på många cafeer och letat efter fel och om dom ska jag också berätta för min vän.

Nu åker jag!

Prinskorv

Jag och familjens hund Dacko knaprar prinskorv från tredje hyllan nerifrån såhär i påsktider. Kylskåpskalla och härligt korviga. Det gillar vi. En gång i tiden fanns det prinsesskorv också och jag undrar vad som hände med den för jag har aldrig sett någon under min snart tjugofemåriga livstid. Om man går en hylla ner i kylen finns det gravadlax som mamma säger att vi ska spara och där kan man också hitta Dackos vardagsmat "vov".

I familjens kylskåp dignar det alltid av både det ena och det andra. Där kan man alltid hitta körsbärstomater och goda ostar, smaksatt yoghurt, prickigkorv, smör, grädde och ett par sorters senap. Att det finns gravad lax, skaldjurspaté eller goda röror från fiskdisken är inte ovanligt. Att hålla sig från att gå och öppna det stora härliga och maffiga kylskåpet för att se om det finns något smarrigt att stoppa i prathålet är det svårt att dra sig för och det händer ofta.

Runt om i huset finns det i påsktider fullt med höns och om man kikar ner i hönsen som ibland kan vara kycklingar finns det godis i magen på dom. Fox, Snickers, Gelehallon, Persikor och Punchpraliner hör inte till ovanligheterna. Så om man inte har så mycket för sig såhär 45 minuter från civilisationen kan man variera kylskåpsgluttandet med påskhönsgluttandet om man skulle råka blir uttråkad.

Det är över nu!

Nu är det slut, finito! Jag är på väg hem och när jag kommer dit ska jag berätta lite av det som har hänt för er. Att få med allt är nog en omöjlighet för det är så mycket.
När jag kommer hem ska J få kolla på min söndertrasade dator. Om någon kan laga den är det han och om inte får jag nog köpa en ny och vit eller börja skicka brev på posten och sätta upp lappar på anslagstavlor istället för att blogga. Men nu är jag nära. Nu är jag snart hemma. 120 mil kvar och sen är jag där. I famnar och i våren.