Att blogga utan bilder

Att blogga utan bilder är som att äta carbonara utan nymald svartpeppar. Det blir tråkigt och inte fullt ut lika härligt som det bör vara. Min kameraladdare och USB-kabel försvann någonstans mellan Gällivare och Borås/Seglora.

Att berätta för er om min jättegoda macka med bröd fullt av frön och fylld med chevre, honung, valnötter och torkade fikon, det blir inte lika bra. Att förklara för er att solen sken och jag drack en latte med perfekt skum till på en bakgata i Borås och att jag satt på trämöblerna utanför LOKAL får inte samma innebörd utan den där lilla bilden. Eller? 

Vissa målar med ord och andra med penslar. Jag målar helst med ingredienser och min tavla ligger på en tallrik och som ram har den ett tillfälle och förhoppningsvis ett sällskap. Igår målade jag där tillfället var lunch och jag och mormor hade åkt och handlat mat. Mormor var sällskapet och jag målade helstekt makrill med småpotatisar som tyvärr inte var färska men dock kokta på det perfekta sättet med skal och jätte mycket salt, en kall sardellsås och knaprig sallad. När jag och mormor hade ätit färdigt fanns det några potatisar kvar och trots att vi var stånkmätta på både bredden och längden åt vi dom sista små potatisarna med nyporna och en klick extrasaltat bregott på toppen.

Snart kommer vi till årets höjdpunkt. Min julafton. Den bästa tiden på hela året. Då, snart, färskpotatisen. Den alldeles splitternya och superfärska lilla vackra och jorddoftande knölen. Att få koka upp den med kallt vatten och mycket salt, dra den från plattan och låta den tillagas långsamt och ömt. Att få äta den perfekt kokt med gott smör och bra salt är för mig det bästabästa som finns! Det är min MonaLisa!