Funderingar

Jag sitter på min kammare och funderar över en flaska öl som jag önskar var ett glas rött. Jag funderar över livet, mitt liv. Vart är det på väg, vem är jag och vart är jag på väg. Det kanske är den tiden på året då man summerar och ritar upp nya planer och letar efter nya stigar. Folk tror att jag är ambitiös och det kanske jag är, på mitt eget sätt. Jag gör kanske saker som andra inte gör eller som andra tror att dom inte hinner. Jag hinner och det är inte för att jag gör allt fortare eller för att jag inte tittar på tv eller har sovmorgon. Jag gör mest det som är roligt och givande. Att diska, tvätta och lämna in skoluppgifter i tid är inget som jag prioriterar.

När jag var en liten flicka sa pappa och mamma till mig och min bror: Allt går bara man försöker tillräckligt mycket. Det kanske är därför som jag har en annan verklighetsuppfattning än andra. Det kanske är därför som jag räknar med att få gå på nobelfesten och med att få ge ut en bok år 2009. Men skit samma, det var inte det jag skulle skriva om.

Jag vet inte vad jag ska sätta för nya mål. För att en hopphäst ska kunna hoppa över hindret måste man först styra in den mot det. Men jag vet inte vart mitt hinder är. Jag står stilla och stampar, jag vill ha ett nytt mål att uppfylla för jag har redan lyckats med de delar av mina gamla som jag fortfarande bryr mig om. Och den förbaskade praktiken, hur blir det med den? Jag funderade över Tokyo här om dagen, i mars och april blommar körsbärsträden i Japan och det sägs vara det vackraste. Det vackraste. Eller så gör jag ingen praktik alls. Pust.

Summan av kardemumman är kanske att det är så mycket lättare att lyckas om man vet vad det är man vill lyckas med. Kan man lyckas om man inte viste att man ville lyckas med just det man lyckas med eller blir det hela bara ett stort misslyckande?