lördag 14 mars 2009

Micke åh Micke

När klockan var fyra och snön hade slutat falla från den nattsvarta himlen tog jag och Madz vår fullpackade minibuss och åkte mot Arlanda. Efter en drygt tre timmars bilresa, en timmas väntan och 30 minuters flygresa kom det en vit skåpbil och hämtade upp oss. Det var Michael Björklund som hoppade ut ur bilen och välkomnade oss till Åland.

Michael Björklund är den enda som vunnit Årets Kock i både Sverige och Finland och det sägs att han har fått de högsta poängen i SM genom tiderna. På Åland driver han restaurangen ÅSS Segelpaviljongen och har dessutom ett litet hål i väggen nere vid bryggan som serverar plåtbröd.

Micke ville börja sälja pizza men ville inte att hans pizza skulle förknippas med alla andra dåliga pizzor i Sverige och Finland. Därför utlystes en namntävling i radioprogrammet Meny och när Micke hörde Plåtbröd var vinnaren utsedd. Självklart är inte Mickes pizzor som andra pizzor eller plåtbröd utan har toppings och abborrar och lamm som pålägg.

Helt ärligt så tror inte jag att någonting med Michael Björklund är så som det är med alla andra. Micke, han är så fantastisk! Han pratar på under vår rundtur på Åland. Vi åker runt i cirklar för att vi ska få se allt och stannar hos både kött och fiskhandlaren för att hämta varor. Han pekar och berättar om allt vi åker förbi och han ser till så att vi får se på både öns äppelsprittillverkning och öltillverkning. Alla bilar vi möter när vi är ute på vår lilla tur vinkar Micke till och när telefonen ringer är han artig och ber om ursäkt innan han svarar med sin finländska brytning och frågar om potatisen har hämtats och ber personen på andra sidan hälsa till de sina.

Efter bilturen vet vi vart allt finns, vart Micke har gått i skolan, blivit av med körkortet, vart kräftorna finns och vart farbror bor. Nu är vi hemma i Mickes föräldrahem där vi träffar kocken Martin innanför de flerfärgade väggarna. En trappa upp hittar vi ett köksbord och där sätter vi oss och där sitter vi länge.

Vi samtalar över flera koppar kaffe, lite ålvados och finsktrågbröd med extrasaltat bregott. Trots att Michael är en av nordens mest ansedda kockar och har lyckats att få igenom både en grundlagsändring och ändrat reglerna i årets kock är han väldigt blygsam och ödmjuk. Vi pratar om laxen och östersjön ena stunden och i nästa pratar vi om viner eller plåtbröd. Jag frågar som vanligt om hur det kommer sig att det finns så få kvinnor i branschen. -Den biologiska klockan.

Michael tror att kvinnor hellre prioriterar familjen och kärleken framför arbetet och så kan det nog vara. Efter en hel del timmar på dom stoppade stolarna i köket hos Micke hoppade vi in i "kompostbilen" igen. Vi fick en snabb rundtur på Ålands museum och sen var vi tillbaka på flygplatsen och kramades hejdå med en påse rotfruktchips i handen som färdkost.

Michael känns som en så underbar person och människa med en personlighet och lugn som jag nog aldrig sprungit på innan. Michael han känns ärlig och rak och att han är blyg och lätt rodnar gör det hela mycket bättre. Ännu något som gör det hela mycket bättre är att han kommer till Grythyttan i vår för att spela in ett tv-program för finsk tv så snart får jag träffa honom igen! Micke åh Micke, du är fantastisk!

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag tror att kvinnor stoppas långt innan dom hinner prioritera familj och kärlek!