Nej, lasagne tillhör inte favoriterna. Ofta smakar lasagne så lika, som gröt. Den ena tuggan är likadan som den andra. Oerhört viktigt med lasagnen, om man väl ska äta någon, är att ha sallad till, mycket sallad med mycket krisp. Annars blir det som gröt och pannacotta.
Jag är ingen lasagnebrud men jag har en lasagnegrabb. När jag ska få honom att tro att jag är en bra flickvän lagar jag en lasagne. En lasagne med mycket kärlek, en riktig köttfärssås med bacon, vin, rotselleri, morot, vitlök, fina konservtomater och rosmarin. För att det inte ska bli för mycket gröt eller slät soppa utan topping tar jag vartannat lager köttfärs och vartannat med vit sås. Då blir det mer pasta också.
Lasagne utan pasta är bland det värsta jag vet. Ni vet sån med tre lager plattor som simmar och skvimpar i ketchupköttfärssås och för mycket äcklig vit sås.
I sommras gjorde vi ett stopp i Venedig under tågluffen och där skulle han också äta lasagne. Den lasagnen var väldigt god och luftig. Inte alls så där skumt kompakt som havregrynsgröt kokt med för lite vatten kan vara. Jag tror att dom hade förkokt pastan och lagt ricotta mellan och ragu med fina tomater. En fräsch lasagne!
Idag skulle jag försöka framstå om en bra flickvän och då gick jag till ica och köpte köttfärs och pastaplattor. När jag kom hem slängde jag ihop en underbar lasagne. Jag tror att han sa att det var den godaste han hade ätit och fortfarande vet han nog inte att det säkerligen berodde på dom där små sardellerna jag kastade i köttfärssåsen.
Och ja, den var faktiskt god och faktiskt ganska ogrötig också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar